Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.
Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.
Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.
Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.
Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle. | Vem kastade den första ödesdigra tomat som startade La Tomatina revolutionen? Sanningen är att ingen vet. Kanske var det en anti-Franco protest, eller en karneval som spårade ur. Enligt den mest populära versionen av berättelsen försökte några representanter ur lokalbefolkningen att året 1945 starta ett bråk under Los Gigantes festivalen (en parad av jättemarionetter i papier-maché) för att få lite uppmärksamhet. De råkade på ett grönsaksstånd i närheten och började kasta mogna tomater. Oskyldiga åskådare blev inblandade tills bråket eskalerade till ett allmänt handgemäng med tomatkastning. Anstiftarna fick ersätta tomatleverantörerna, men detta hindrade inte en återupprepning av händelsen med flera incidenter av tomat slagsmål. En ny tradition hade fötts. Av rädsla för en okontrollerbar upptrappning, instiftade myndigheterna under 1950-talet ett antal förbud som sedan mildrades, för att därefter åter skärpa dessa. År 1951 hölls lokalpersoner som trotsade lagen fängslade tills en folkstorm krävde deras frigivning. Den mest kända protesten mot tomatförbuden inträffade 1957 när förespråkare genomförde en låtsas begravning av tomater, komplett med kista och begravningsprocession. Efter 1957 insåg den lokala administrationen att det var dags att gilla läget, instiftade några få allmänna regler, och beslöt att acceptera den galna traditionen. Även om tomaterna står i centrum, så leder en veckas festligheter till den slutliga kraftmätningen. Det är en hyllning till Buñols skyddshelgon, Jungfru Maria och S: t Louis Bertrand, med gatuparader, musik och fyrverkerier i en festlig spansk stil. För att bygga upp styrkan inför den förestående kraftmätningen, serveras kvällen före slaget en storslagen paella, med typiska ingredienser ur Valencia köket, bestående av ris, fisk och skaldjur, saffran samt olivolja. Idag uppvisar denna ohämmade festival ett visst mått av ordning. Arrangörerna har gått så långt som till att odla en speciell variant av osmakliga tomater bara för den årliga händelsen. Festligheterna drar igång runt 10 på förmiddagen när deltagarna tävlar om att grabba tag i en skinka fastsatt på en inoljad stång. Åskådare besprutar deltagarna med vatten samtidigt som de sjunger och dansar på gatorna. När kyrkklockan slår tolv rullar lastbilar packade med tomater in i stan, medan talkörer skanderande "To-ma-te, to-ma-te!" når ett crescendo. Sedan, efter "avfyrning" av en vattenkanon, inleds dagens höjdpunkt. Det är nu fritt fram att krossa och kasta tomater i en alla-mot-alla kamp mot andra deltagare. Långdistanskast, rakt i ansiktet eller medeldistans skott. Oavsett teknik, och när allt är överståndet, kommer du att se ut (och känna dig) helt annorlunda. Cirka en timme senare är det enda som återstår för de tomat-indränkta deltagarna att leka med, ett hav av smetig salsasås, med lite kvar av något som påminner om en tomat. En andra kanonskott signalerar slutet på striden. |