ProZ.com translation contests »
2014 annual ProZ.com translation contest: "Celebrations" » English to Swedish » Entry by Anita Hedman


Source text in English

Translation by Anita Hedman (#18170)

Who cast that first fateful tomato that started the La Tomatina revolution? The reality is no one knows. Maybe it was an anti-Franco rebellion, or a carnival that got out of hand. According to the most popular version of the story, during the 1945 festival of Los Gigantes (a giant paper mâché puppet parade), locals were looking to stage a brawl to get some attention. They happened upon a vegetable cart nearby and started hurling ripe tomatoes. Innocent onlookers got involved until the scene escalated into a massive melee of flying fruit. The instigators had to repay the tomato vendors, but that didn't stop the recurrence of more tomato fights—and the birth of a new tradition.

Fearful of an unruly escalation, authorities enacted, relaxed, and then reinstated a series of bans in the 1950s. In 1951, locals who defied the law were imprisoned until public outcry called for their release. The most famous effrontery to the tomato bans happened in 1957 when proponents held a mock tomato funeral complete with a coffin and procession. After 1957, the local government decided to roll with the punches, set a few rules in place, and embraced the wacky tradition.

Though the tomatoes take center stage, a week of festivities lead up to the final showdown. It's a celebration of Buñol's patron saints, the Virgin Mary and St. Louis Bertrand, with street parades, music, and fireworks in joyous Spanish fashion. To build up your strength for the impending brawl, an epic paella is served on the eve of the battle, showcasing an iconic Valencian dish of rice, seafood, saffron, and olive oil.

Today, this unfettered festival has some measure of order. Organizers have gone so far as to cultivate a special variety of unpalatable tomatoes just for the annual event. Festivities kick off around 10 a.m. when participants race to grab a ham fixed atop a greasy pole. Onlookers hose the scramblers with water while singing and dancing in the streets. When the church bell strikes noon, trucks packed with tomatoes roll into town, while chants of "To-ma-te, to-ma-te!" reach a crescendo.

Then, with the firing of a water cannon, the main event begins. That's the green light for crushing and launching tomatoes in all-out attacks against fellow participants. Long distance tomato lobbers, point-blank assassins, and medium range hook shots. Whatever your technique, by the time it's over, you will look (and feel) quite different. Nearly an hour later, tomato-soaked bombers are left to play in a sea of squishy street salsa with little left resembling a tomato to be found. A second cannon shot signals the end of the battle.
Vem kastade den där första ödesdigra tomaten som startade tomatkriget, la Tomatina? Faktum är att ingen vet. Kanske det var en protest mot Franco-regimen eller en festival som gick överstyr. De flesta tror att det började 1945 under Los Gigantes-festivalen (en gigantisk dockparad i papier-maché) då lokalinvånare försökte ställa till med bråk för att få uppmärksamhet. De råkade på en vagn med grönsaker i närheten och började slunga mogna tomater. Oskyldiga åskådare drogs med och det hela eskalerade till en vild kalabalik med tomater som flög åt alla håll. Anstiftarna blev tvungna att ersätta tomatförsäljarna, men det hindrade inte att tomatkrigen upprepades – och därmed hade en ny tradition uppstått.

Då myndigheterna var rädda för att det hela skulle eskalera utom kontroll, infördes ett antal förbud som de under en period lättade på men sedan återinförde under 1950-talet. 1951 fängslades invånare som trotsat förbuden ända tills ett ramaskri kom från allmänheten med krav på att de skulle friges. Den mest omtalade och fräcka protesten mot tomatförbuden inträffade 1957 då förkämpar anordnade en låtsasbegravning av tomater med kista, procession och allt som hör till. Efter 1957 beslutade de lokala myndigheterna sig för att acceptera läget: de införde några regler och anammade den galna traditionen.

Tomaterna står visserligen i centrum för uppmärksamheten, men det är en hel vecka med festligheter som leder fram till den slutliga uppgörelsen. Man firar glatt Buñols skyddshelgon, Jungfru Maria och helgonet Ludwig Bertrand, med gatuparader, musik och fyrverkerier på typiskt spanskt sätt. För att stärka deltagarna inför det förestående tumultet serveras en enorm paella på kvällen för drabbningen. Då visas den symboliska rätten från Valencia upp: den består av ris, havets läckerheter, saffran och olivolja.

Nu för tiden följer den här uppsluppna festivalen likväl vissa regler. Organisatörerna har till och med börjat odla en särskilt sorts oaptitliga tomater enbart för det här årligen återkommande evenemanget. Festligheterna börjar vid 10-tiden på förmiddagen då deltagarna rusar iväg för att få tag i en skinka som är fastsatt på toppen av en hal stolpe. Åskådare sprutar vatten på klättrarna medan de sjunger och dansar på gatorna. När kyrkklockan slår tolv rullar transportvagnar fyllda med tomater in i staden, medan det taktfasta ropet "to-ma-te, to-ma-te" når sitt crescendo.

När sedan en vattenkanon avfyras startar huvudevenemanget. Då är det fritt fram att påbörja attackerna med krossade tomater som slungas med full kraft mot medtävlarna. Höga långdistansskott med tomater, mördande kärnskott eller svepande medeldistansskott. Hur din taktik än må vara, kommer du att se ut (och känna dig) som en annan människa när det hela är över. Cirka en timme senare dröjer några tomatdränkta tomatkastare kvar och leker i ett hav av kladdig salsa på gator där man knappt kan urskilja någonting alls som påminner om tomater. Ett andra kanonskott signalerar att striden är över.


Discuss this entry