ProZ.com translation contests »
1st Annual ProZ.com Translation Contest: "Awakening" » Spanish to Swedish » Entry #7022

Source text in Spanish

Translation #7022

Al fin, su marido se cansó de quedar bien con ella y se fue a quedar bien con alguien más.
Los primeros días Ofelia sintió la soledad como un cuchillo y se tuvo tanta pena que andaba por la casa a ratos ruborizada y a ratos pálida. [...]

Un día cambió los cuadros de pared, otro regaló sillas del comedor que de tanto ser modernas pasaron de moda. [...]. Al último arremetió contra su sala, segura de que urgía cambiar la tela de los sillones.
El tapicero llegó al mismo tiempo en que le entregaron por escrito la petición formal de divorcio. La puso a un lado para pensar en cosas más tangibles que el desamor en ocho letras. Trajinó en un muestrario buscando un color nuevo y cuando se decidió por el verde pálido el tapicero llamó a dos ayudantes que levantaron los muebles rumbo al taller.
[...] Ofelia los vio irse y siguió con la mirada el rastro de cositas que iban saliendo de entre los cojines: un botón, dos alfileres, una pluma que ya no pintaba, unas llaves de quién sabe dónde, un boleto de Bellas Artes que nunca encontraron a tiempo para llegar a la función, el rabo de unos anteojos, dos almendras que fueron botana y un papelito color de rosa, doblado en cuatro, que Ofelia recogió con el mismo sosiego con que había ido recogiendo los demás triques.
Lo abrió. Tenía escrito un recado con letras grandes e imprecisas que decía: «Corazón: has lo que lo que tu quieras, lo que mas quieras, has lo que tu decidas, has lo que mas te convenga, has lo que sientas mejor para todos».
«¿Has?», dijo Ofelia en voz alta. ¿Su marido se había ido con una mujer que escribía «haz» de hacer como «has» de haber? ¿Con una que no le ponía el acento a «tú» el pronombre y lo volvía «tu» el adjetivo? ¿Con alguien capaz de confundir el «más» de cantidad con el «mas» de no obstante?
La ortografía es una forma sutil de la elegancia de alma, quien no la tiene puede vivir en donde se le dé la gana.
Según el pliego que debía firmar, la causa del divorcio era incompatibilidad de caracteres. «Nada más cierto», pensó ella. «La ortografía es carácter». Firmó.
Till slut blev hennes man trött på att hålla sitt ord med henne och han gick för att hålla sitt ord med någon annan.
De första dagarna kände Ofelia ensamheten som en kniv och hon tyckte så synd om sig själv att hon gick omkring i huset ömsom med rodnad, ömsom blek. [...]

En dag bytte hon plats på tavlorna, en annan dag skänkte hon bort matsalsstolarna som en gång hade varit så moderna att de snabbt blev omoderna. [...]. Till sist attackerade hon vardagsrummet, fast besluten om att det var bråttom att klä om fåtöljerna.

Tapetseraren kom samtidigt som hon tog emot brevet med den formella ansökan om skilsmässa. Hon la det åt sidan för att tänka på saker som är mer påtagliga än brist på kärlek skrivet med tio bokstäver. Jäktad letade hon efter en ny färg i en samling varuprover och när hon bestämt sig för den blekgröna så ropade tapetseraren på två medhjälpare som lyfte möblerna i riktning mot verkstaden.

[...] Ofelia såg dem försvinna och hon följde med blicken spåret av små saker som trillade ner från kuddarnas mellanrum: en knapp, två knappnålar, en bläckpenna som inte längre fungerade, några nycklar till vem vet var, en inträdesbiljett till konstmuseet som de aldrig hittade i tid för att använda, skalmen till ett par glasögon, två mandlar som tilltugg och en rosa papperslapp vikt i fyra delar, som Ofelia plockade upp med samma ro som hon hade plockat upp de andra sakerna.

Hon öppnade den. På lappen fanns ett meddelande skrivet med stora och otydliga bokstäver som löd: Hjärtat: ”går det som din vill, det som din emellertid av allt vill, går det som din bestämmer, går det som passar dig emellertid, går det som din känner är bäst för alla”.

Går? sa Ofelia högt. Hade hennes man lämnat henne för en kvinna som skrev ”gör” av verbet göra som "går" av verbet gå? Med någon som inte satte accenttecken på det personliga pronomenet »tú» (du) och som därmed förvandlades till det possessiva pronomenet ”tu” (din). Med någon som var kapabel att förväxla ordet ”más” (mer) med ”mas” (emellertid)?

Rättstavning är en subtil form av den elegans som bor i själen, den som inte har den kan bo var han vill.

Enligt pappersarket som hon skulle signera, var orsaken till skilsmässan oförenlighet av karaktärer. Inget stämmer bättre, tänkte hon. Att kunna stava rätt är en karaktär. Hon signerade.