Söndag morgon utan talang
Vaknade söndag morgon,
kunde ej hålla huvudet utan värk.
Ölet till frukost var ej kasst,
så jag tog ännu en till dessert.
Letade i skåpet genom kläder,
men hittade bara en gammal särk.
Tvättade så nunan och kamma håret,
och stapplade nerför trappen för att möta dan.
Jag rökte genom sinnet igår natt
med cigaretter, och sånger som jag hitta.
Tände min första och såg ett litet barn
leka med en burk som han vifta.
Gick utmed gatan,
kände doften av nån som laga mat på krita.
Jag återvände till nåt jag trodde var förlorat
Nånstans, på nåt sätt, utmed vägen.
På en söndag morgon trottoar
önskar jag att jag va’ packad och full,
kände jag mig då ej så allena,
för det tär båd’ kropp och allt mitt hull.
Allt liknar tanken att falla ned och dö,
och stämmer in i den klang,
på sömniga stadens trottoar.
Och söndag morgon utan talang.
I parken såg jag en fader
med en flicka som han höll på att gunga.
Och jag stannade vid en söndagsskola
och lyssnade på de visor de had' att sjunga.
Sedan gick jag nedför gatan,
nånstans långt bort en ensam klocka runga,
den ekade genom dalen,
likt tynande drömmar i den tysta sovsalen.